Ett litet vårinlägg del 1...

Jag har nu följt detta spektakel som vi kallar för hockey under 15 år. Jag har i minst 14 av dessa varit aktiv på något sätt i både supporterförening och moderförening och kommer förmodligen att bäras ut den dagen jag slocknar på Bajo.
Jag har analyserat detta fenomen med både fans och publik i med och motgång, glädje som sorg, vinst som förlust, snubblande nära elitserien och icke minst konkurs och har väl en del att bidraga med som jag nu skall börja nysta i.

Att publiken minskat är något som alla är medvetna om, att även sponsringen minskat är alla överens om, att kvalitèn är sämre är alla övertygade om. Men varför är det då så?
Historiskt hade vi både heta och tuffa bataljer i allsvenskan mellan Piteå, Boden och Kiruna där det allt som oftast var både bra med publik och fans. Samt där stämningen var på topp. På något sätt kravlade sig Kalix upp i allt detta och ville vara med (och var med de första omgångarna), men det slutade med konkurs. Där någonstans försvann spärren att ett lag/förening inte kan gå i konkurs och inte allt för länge efter det bar det av utför för både Kiruna, Piteå och inte minst Boden som krashade rejält.
Lock out-säsongen var en riktig mina som även den gjorde sitt till, dyrt var det och inte sällan relativt dåligt. Visst hade vi riktigt roligt åt Andrew Peters, men inte fyllde det några läktare, varken i Boden eller någon annan arena för den delen.

Vi, så kallade "hardcore-fans" fanns med på hela resan, men det blev glesare och glesare i leden. Vi lyckades inte rekrytera nya fans bland ungdomarna och inte heller föreningarna lyckades rekrytera ny publik, inte ens ur de egna ungdomslagen.
Samtidigt gjorde Internet en revolution och kabeltevebolagen pumpade ut allsköns hockeyunderhållning till rätt billig peng. Det blev med andra ord allt svårare att få publik till en nedåtgående allsvensk hockey i rinkarna och sedemera till en Div 1 hockey. Till detta skall läggas att det enda länslaget i elitserien byggt både mer och större, vilket medfört att man damsugit länet på allt från publik och sponsorer, till talanger och tidigare stomspelare. Mot detta har ingen mäktat med att konkurrera. Utan krasst konstaterat faktum och accepterat att utvecklingen går mot ett håll.

Det finns ytterligare en organisation i detta samelsurium som inte nämnts, nämligen Norrbottens hockeyförbund, som i mina ögon inte gjort något alls för någon annan än länets enda elitserielag. Med tanke på den utveckling som sker kan ingen säga annat än att man kör strutstaktiken när man i stället borde ställa sig på barikaderna, det är ju trotts allt en krympande intäktssida i balansräkningen de stillatigande betraktar.

Är då allt nattsvart och ingen återvändo finns?
Vi gör ju gärna jämförelsen med de serier som söderöver drar fulla hus, betalar hutlösa summor till sina spelare och har gångavstånd till bortamatcherna. Hur ska vi kunna konkurera med det?

Alla som någon gång tagit sig uppför snebanan till dagen (ni gruvisar har väl inget emot jämförelsen hehe) vet att det alltid blir ljust så småningom. Nästa gång tar jag upp hur det kan gå att vända utvecklingen till VÅR fördel...

/Zamboni

Kommentarer
Postat av: Johan

Mycket läsvärt inlägg! Bra beskrivning av situationen som klubbarna befinner sig i och vad som lett fram till det tuffa läget. Blir intressant att ta del av del 2.

2010-04-20 @ 09:35:02
Postat av: Christer S

Riktigt bra! Nu blir det nästan jobbigt att vänta på del 2. Du har väl en 5-6 delar på lut, Zamboni?

2010-04-20 @ 19:51:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0